Sluta spöka, låt mitt huvud vila i frid.

Ibland känns det som att man jagar ett spöke, man letar och letar men finner aldrig nåt för att i själva verket finns det inget där. Det man letar efter är varken konkret, som går att ta på eller strukturerat på nåt sätt, det är ett abstrakt koncept man vill tro ska finnas och efter allt letande så tror man på det för man vill inte gå ifrån tomhänt.

Vad gör jag?
Vad tänker jag med?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0