Ramez.

Klockan är halv 5 på morgonen och jag kan inte sova igen, minnen är en hora och bara rent av jobbiga.
Jag hatar livet för varenda underbara sekund det har givit mig, det ger mig en anledning till att vara glad men mitt ansikte är så slitet, det är så mycket enklare när jag kan hata det för allt ont som har hänt mig istället.
Glädje är så komplicerat och jag hatar det för att det tillåter mig att känna, allt är så mycket enklare när jag kan stänga ut allt, väjla vad jag vill känna, filtrera bort saker jag inte tycker om och hänga på en skör tråd.
Jag hatar livet för att jag kan göra mer, jag hatar livet för att jag är nykter nu och jag hatar livet för att jag har insikt när jag är nykter och jag vill inte ha det såhär, det gör allt så mycket svårare för mig.

Snart kommer vågen och alla går under igen.

Fuck you, peace/Ramez.