Fan, det tjatas som utav helvete och jag behöver skriva av mig så here i go.

"Hej alla" eller nåt..om någon nu läser.

Jag bryr mig inte riktigt om hur jag låter nu, känn efter själv och varsågod, du får dömma ut mig, you have my blessings.
Jag vet inte rikigt varför jag skriver nu, jag är varken intressant eller bra på det här så jag fattar inte riktigt varför folk vill att jag ska fortsätta skriva.
Men men here i am och it is what it is.

Jag har inte mycket att berätta, tiden går sakta och för en gångsskull kunde jag inte bry mig mindre om allt.
Den här bloggen är inte mega aktuell eller nåt, mest kompisar som har uppmärksammat den och som ni vet har jag haft en del svackor och problem med folk.
Det har varit väldigt mycket neråt och för lite uppåt men nu känns det bättre och jag är på topp.
Diskuterade ämnet längre depression utan några svar med en vän häromdagen och det slog mig, rätta mig om jag har fel.

"Ibland känns det som att man jagar ett spöke, man letar och letar men finner aldrig nåt för att i själva verket finns det inget.
Det man letar efter är varken konkret som går att ta på eller strukturerat på nåt sätt, det är ett abstrakt koncept man vill tro ska finnas och efter allt letande så tror man på det för man vill inte gå ifrån tomhänt."


Eller?

Hursomhellst jag är rastlös och skriver off-road nu men jag måste skriva av mig om lite allt möjligt.
Jag sitter här och kollar igenom gamla bilder och konversationer på datorn och jag skrattar lite för mig själv då jag märker att alla bilder och vänliga ord är ifrån "dom goda tiderna".
En hel realitet, drygt 300 bilder och flera uppsatser utav vänliga ord och komplimanger som visade sig vara hur falska som hellst.

A lifetime full of smiles that turned out to be fake men jag är inte sur eller besviken på någon, jag är mest road av tanken om hur illa saker och ting kan sluta.
Men men as you all know, i couldn't give a fuck less och här är jag igen


Jag är glad, jag skiter i vänner för dom är bara ett koncept men dock finns det lite gött folk därute så jag har inte förlorat allt hopp och nu jag har 4 ögon så va försiktig med kniven för jag ser dubbelt så mycket och dubbelt så skarpt nu. (hö-hö-hö)

Aja jag tror jag fick med allt för ikväll, pöss och kram på er alla./Ramez

Kommentarer
Postat av: Anonym

RAMEZZZZZX

2008-04-07 @ 03:47:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0